Kontaktmina
En av de stora fasorna för fartygen under andra världskriget var minorna.
En tysk mina i australiensiskt vatten under VK2. Foto: Collection Database of the Australian War Memorial under the ID Number: 304925. Bild från Wikipedia Commons 2012-12-19.
De tidigaste minorna var oftast av kontaktminetyp och de används än idag, eftersom de är väldigt billiga om man jämför med moderna vapen.
Kontaktminor är effektiva, både som terrorvapen och för att sänka fiendens fartyg.
Kontaktminor måste beröras av målet innan en detonation kan ske, något som begränsar skadorna och enbart drabbar fartyget som utlöser dem.
Tidiga minor hade mekaniska mekanismer för att detonera dem, men dessa ersattes på 1870-talet av nyare mekanismer.
Kontaktminans övre halva är fylld med ihåliga blyutbuktningar som innehåller svavelsyra i en glasbehållare. När ett skrov krossar en utbuktning spricker glaset och syran läcker in i ett batteri som hittills inte innehållit någon elektrolyt. Detta gör att batteriet detonerar sprängämnet.
Länkar och källor:
Wikipedia sv 2012-12-19
Wikipedia en 2012-12-19
![[julatopp7018]](https://www.ifokus.se/images/avatar-dead.svg?hash=aSR9mM6yUkk8uUZsLWfpX){kind=avatar}
Starta en egen diskussionssajt!
För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...
Kom igång på några minuter. Gratis förstås!
Ingen aning, men det finns säkert både ett otal olika kontaktminor (finns i många länders flottor och många länder tillverkar egna typer) och ett otal andra slags sjöminor. Du får söka lite. 