Foto: commons.wikimedia

Ka-25 visade sig vara en robust och effektiv konstruktion, men dess akilleshäl var dess relativt svaga motorer. Sergej Isotov hade utvecklat en bättre motor för helikoptrarna Mil-14 och Mil-17 och Sergej Michejev påbörjade och ledde arbetet med att utveckla en moderniserad variant av Ka-25 med Isotov-motorer. Trots att målsättningen från början var en ny konstruktion med så små förändringar som möjligt mot Ka-25 gjorde den fördubblade effekten att både växellåda och rotorsystem behövde konstrueras om från grunden. Även på andra områden hade tekniken gått framåt vilket gjorde att man valde att bygga nytt i stället för att återanvända gammalt.

Prototypen flög första gången 1973 och serieproduktionen inleddes 1977. Trots det var Ka-27 okänd i väst tills den observerades under övningen ZAPAD-81 då två helikoptrar (den ena antagligen en Ka-32) var baserade på den nya jagaren Udaloj. Samma år visades en Ka-32 officiellt vid en konferens för civil luftfart i Minsk.

Den största skillnaden mot Ka-25 är motorerna som har dubbelt så hög effekt (2000 hk mot tidigare 1000 hk). Den höga effekten gjorde att växellådan och rotorsystemet behövde konstrueras om från grunden. Rotornavet är tillverkat i titan och rotorbladen är tillverkade i kolfiber-glasfiber laminat med ett ytskikt av kevlar med elektrisk avisning. Ka-27 är också den första sovjetiska helikopter som konstruerats för att minimera vibrationer och buller.

Källa: sv.wikipedia