Foto commons.wikimedia

1957 fick Sikorsky ett kontrakt på en ubåtsjakthelikopter för USA:s flotta. Helikoptern skulle kunna flyga i alla väder, landa på vatten och vara kompakt nog att kunna användas från större krigsfartyg. Prototypen flög första gången 11 mars 1959 och serieproduktionen inleddes i september 1961. En av de första helikoptrarna som levererades till flottan satte 5 februari 1962 hastighetsrekord för helikoptrar med 339 km/h.

Konstruktionen var så lyckad att Sikorsky snart började utveckla en kommersiell modell kallad S-61L med förlängd flygkropp och säten för 30 passagerare, men utan flottörer. Första kunden var Los Angeles Airways som satte in den i trafik 11 mars 1962. I augusti samma år lanserades S-61N som var en marin version utvecklad för oljebranschen och som hade flottörer i likhet med de militära modellerna.

1963 började man på eget initiativ att konstruera en mer arméanpassad variant av Sea King som i stället för amfibiskt skrov hade en mer droppformad flygkropp med en lastramp i aktern. Lastrampen gjorde att helikoptern fick noshjul i stället för sporrhjul vilket också medförde att huvudstället flyttades längre bak. Modellen som Sikorsky kallade S-61R köptes in av USA:s flygvapen och fick där beteckningen CH-3C.

När Sea King konstruerades var det en ny idé att montera motorerna ovanför kabinen framför växellådan. Sea King var också den första helikoptern med fembladig rotor och först med en autopilot kopplad till en radarhöjdmätare med dopplermätare vilket gjorde det möjligt att hovra över en fix position oavsett vind.

Sea King är konstruerad för att kunna landa på vattnet. En flottör på vardera sidan ger helikoptern tillräcklig stabilitet att flyta upprätt även med motorerna avstängda, i alla fall i lugnt väder. Skrovet har en tydlig båtform undertill. Även S-61R kan i teorin landa på vattnet, men stubbvingarna ger inte samma stabilitet som flottörer och lastrampen är normalt inte vattentät.

Källa wikipedia