.

I Främby strax utanför Falun ligger platsen där det byggdes upp ett läger för utländska militärer. I dag finns inte mycket som minnet om lägret men en minnestavla med information har kommit på plats.

Franska främlingslegionärer, polska ubåtsmän och amerikanska flygare – det var utländska militärer som en gång i tiden satte stor prägel på Falun. Kanadensarna introducerade bland annat ishockeyn i Falun, en helt ny sport som faluborna aldrig tidigare hade skådat.

Andra världskrigets närvaro blev särskilt påtagligt i Sverige genom de många bombplan som störtade och nödlandade här. Flygarna blev kvar i Sverige och det blev försvarsstabens uppgift att ordna läger runt om i landet som för de utländska militärerna.

Numera finns inte mycket kvar av lägret men lite rester finns där det nu växer blandskog i området i Främby. Mellan 1940 och 1945 låg interneringsläger 1 här, eller Främbylägret som det kallas i folkmun.

Det forna interneringslägret i området intill Främby hallar, var ett av de läger som sattes upp under andra världskriget, kort efter anfallen mot Norge och Danmark, för att hysa utländska militärer. Men redan vid starten hyste lägret utländska militärer av olika nationaliteter och ursprung. De första som kom var 186 britter som flytt från Nordnorge. Lite senare kom två polska ubåtsbesättningar som sökt nödhamn, och sedan var det dags för amerikanska bombflygare.

Interneringslägret kom att nyttjas dels som uppsamlingsplats för nyanlända flygare och dels som straffläger för internerade som gjort sig skyldiga till mindre förseelser. 

Runt området fanns då taggtrådsstängsel och beväpnade poster. Idag återstår bara rester av det då hemliga lägret: det gamla köket, brunnen och grindstolparna till entrén men det tillsammans med den nya informationstavlan ger besökarna möjlighet att orientera sig på platsen.

I byn lät man bygga ett läger som omfattade en expedition, en köksbarack och ett tiotal bostadsbaracker, som rymde 50 man vardera. Lägret hade inom kort en vaktstyrka om 20 man, en underofficer och 19 meniga, samt fyra kokerskor och annan civil personal.

Men bostadsbarackernas standard var bristfällig och där fanns varken avlopp eller rinnande vatten. Sängarna var hårda britsar men förhållanden ansågs som drägliga om än inte särskilt bekväma. 

Dessutom hade de amerikanska flygarna betydligt högre lön än andra internerade krigare. Polackerna var till exempel tvungna att arbeta på sågverket i Korsnäs eller att hugga ved på bygden för att tjäna ihop lite fickpengar.

Avundsjuka kunde lätt uppstå bland de militära grupperna med så olika levnadsvillkor och därför tyckte de ansvariga inom interneringsdetaljen att det vore bättre att hålla isär dem. Därför flyttades amerikanerna från lägerbarackerna för att få bo på hotell och pensionat. De fick sova i varma, sköna sängar med rena lakan och leva som om de var på semester.

Sollidens pensionat i Hosjö utanför Falun var ett av flera pensionat som upprättades efter att fler skadade brittiska och amerikanska plan hade tagit sig innanför Sveriges trygga gränser. På Solliden bodde såväl amerikaner och engelsmän som kanadensare och australiensare. 

De internerade militärerna kunde röra sig tämligen fritt, och från sommaren 1944 i princip helt fritt. Vid den tidpunkten hade den tidigare vaktstyrkan i nästan helt avskaffats.

Den andra september 1945 tog andra världskriget slut och interneringslägret i Främby slog igen.

Alla foton: ElLobo

Källor:

"Det här är de vanliga människornas historia"

I krigens igenvuxna spår

Ny skylt påminner om världskriget

Fånglägret nytt kulturarv

Till minnet av Främby fångläger

När amerikanerna kom till byn