17 år sen sist ja bättre sent än aldrig.

17 år till nästa övning då.

#0 Redan 2014 ansågs alltså krigsrisken större än fem år dessförinnan. Hur är det då inte i dagsläget?

#2 Hoppas verkligen inte det, då är det nio år kvar nu, 2022…🙄

Läget i omvärlden gör att den där delegationen inte känns så avlägsen. Vad gör den då? Krisinformation.se skriver:

"I krig och krigsfara kan en krigsdelegation ersätta riksdagen. Krigsdelegationen utses av riksdagen och består av talmannen och 50 riksdagsledamöter och/eller ministrar. Om varken riksdagen eller krigsdelegationen kan fullgöra sina uppgifter får regeringen ersätta krigsdelegationen för att skydda riket och slutföra kriget. Regeringen får då inte stifta, ändra eller upphäva grundlagar."

Vill det sig illa (vilket vi ju givetvis inte får tro) kanske det inte blir något val i höst, utan en samlingsregering (Andersson och Kristersson verkar ju vara på talefot med varandra). Och krigsdelgationen för vi verkligen hoppas inte skall behövas - men det är ju bra om de övar…

#3 Samlingsregering? Nja, dit är det en bit kvar, men läget kräver redan nu mer samarbetsvilliga partier och politiker, menar Håkan Boström på GP:s ledarsida.

"Ännu befinner vi oss inte i ett läge där det vore naturligt med samlingsregering. Men vi kan hamna där. Det kan inte uteslutas att det säkerhetspolitiska läget i Europa försämras ytterligare det närmaste halvåret. Det är redan nu så pass allvarligt att man med rätta kan förvänta sig en mer konstruktiv och saklig ton och en större vilja att hitta gemensamma lösningar. Förväntningen kan i synnerhet ställas på de stora partierna: Moderaterna och Socialdemokraterna, men i viss mån även på Sverigedemokraterna.

Vad Sverige minst av allt behöver är ännu en valrörelse som kretsar kring just SD. Partiet bör förstås kritiseras. Men utslitna käpphästar och medvetna missförstånd kring detta parti har starkt bidragit till att dra ned svensk offentlighet. Kravet på uppryckning gäller dock inte bara notoriska brunmålare som Aftonbladets ledarsida, SD själva måste visa sig moget en ny roll, tona ned sin ”alternativoffentlighet” och avstå från medvetna provokationer och fulgrepp.

En och annan kulturkrigsriddare, både pressens finrum och på nätets bakgård, lär förstås trava på i gamla hjulspår för att röra upp damm och rök. Gamla hästar har svårt att ställa om. Men publiken är inte lika roade längre. När exempelvis Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Göteborg vägrar delta i kommunens manifestation mot Rysslands invasion av Ukraina för att SD också ska få vara med framstår de mest som fåniga, på gränsen till cyniska."---