Foto wikipedia

Tyskarna hade anlänt med 10 kryssare och 2000 bergsjägare under befälet general Eduard Dietl. Han hade blivit lovad att norrmännen inte skulle göra något motstånd men två äldre norska pansarskepp försökte blockera infarten men sänktes av torpeder. En lokal norsk befälhavare som hade sina sympatisörer hos tyskarna kapitulerade omedelbart men en norsk major tog dom drygt 200 norska soldaterna och gav sig iväg.

Dagen efter anlände 4 stycken brittiska jagare som lyckades sänka två tyska jagare och flera andra tyska fartyg innan man själva förlorade två jagare. Tre dagar efter återvände britterna och sänkte resten av dom tyska fartygen i hamnen. Den tyska befälet general Eduard Dietl var inte slagen än han beordarde sina 2500 sjömän att slå en järnring kring Narvik och samtidigt hoppades han om hjälp från Sverige som sände han 24 godsvagnar med ammunition, mat och information samt soldater utklädda till sjukvårdare. Slutet av april anlände 30.000 brittiska, polska och franska soldater samt flera fartyg Narvik. Den 12 maj under natten påbörjade man fartygsartilleri mot staden Bjervik som låg norr om Narvik och civilbefolkningen fick utstå mycket under beskjutningen det tog två timmar beskjutning att resa byn. Vid denna tid började Winston Churchill vilja dra styrkan tillbaka då dom tog mycket resurser från annat. Natten till den 27 maj försökte man inta Narvik genom att bombardera stränderna och samtidigt landsteg man stranden, under hela förmiddagen var man inne i hårda strider som fick fram och tillbaka med förluster på båda sidor även flyg var inblandad i striderna. På eftermiddagen beslöt den tyska befälhavaren som nu endast hade ca 400 soldater kvar att lämna Narvik. Där efter tågade dom allierade in i Narvik men man blev inte där så länge redan den 7 juni lämnade dom allierade Narvik med den norska kungen.