Bildtext…

Foto commons.wikimedia

Ryska galärflottan hade redan 1719 härjat Sverige men landshövdingen i Västernorrland hade sätt till så att Gästriklands, Medelpads och Ångermanlands kuster var skyddade. Ryska galärer kom att misslyckas med att landstiga vid Gävle men till året därpå lyckades tillslut ryska trupper att plundra och bränna ned Umeå för att sedan dra sig tillbaka. Vid denna tidpungt skyddades Sundsvall och Medelpad av två stycken kavallerikompanier från Åboland som hadefunnits där sedan 1719. På grund av försörjningssvårigheter till truppen klagade lokalbefolkningen på att man la beslag på proviant vilket gjorde att trupperna drogs bort 1720. Kvar blev endast ett reducerat kavallerikompani från Jämtland.

År 1721 hade man återigen sätt rysk galärflotta utefter Norrlandskusten som var på väg norrut. Länsstyrelsen som vid denna tid fanns i Gävle bestämde att sända major Johan Henrik Fieandt till Sundsvall. Hans uppgift var att organisera stadens försvar. Fieandt satte upp en försvarstyrka på 80 båtsmän från Första Norrlands båtsmanskompanis andra del under befäl av kommendör Herman Wibbling. Fieandt hade hoppats på att 700–800 man skulle kunna uppbådas av allmoge och stadsbor och skrev i bittra ordalag efter striden om medelpadingarnas oförmåga och vilja.

Ryttarkompaniet bestog bara av 25 veteraner resten var bönder med ingen stridsvana alls. 

Striden började i Sundsvall med att den ryska eskadern attackerade staden med artillerield och prickskytteeld. Ryssarna landsatte där efter trupper vid Mon söder om stadens centrum. Svenskarna tvingades att bränna magasinshusen samt två köpmanskepp och ett större fartyg. Svenskarna som inte hade något understöd av artilleri förutom några små pjäser som gav eld från gårdarna och båtarna i närheten, lyckades ändå med de 80 kavalleristerna, 80 båtsmännen och 77 bönderna och borgargardet, hålla de landstigande ryssarna stången i en timmes tid. För att inte bli omringade beordrade man att man skulle dra sig tillbaka på vägen mot Jämtland och skulle ta 70 man i stridsställning vid skogen. Men det visa sig omöjligt då bönderna och båtsmännen flydde och lämnade de jämtländska kavalleristerna ensamma att tillsammans med Fieandt slåss mot den ryska övermakten, som bestod av omkring 600 kosacker och 6870 man infanteri.

Kavalleristerna försvarade sig väl och lyckades genom två motanfall hejda ryssarna. Svenskarna måste sedan retirera. Cirka åtta kilometer väster om Sundsvall ställde man upp sig igen och Svenskarna lyckades med två motanfall mot ryssarna som hejdades för en kortare stund, men fick efter det förstärkning och det blev en svår strid för svenskarna. 22 man blev nedsablade på landsvägen vid Valla (Nandelstadt). Omkring tio man lyckades hugga sig igenom ryssarnas linjer och fly. Tio svenskar blev tagna som fångar och förda tillS:t Petersburg.  Hela Sundsvall skövlades och brändes ned och endast kyrkan med klockstapeln klarade sig utan skador.

Källa wikipedia