Väinämöinen byggdes på varvet Crichton-Vulcan i Åbo och sjösattes och trädde i tjänst 1932.
Väinämöinen var i likhet med Ilmarinen tänkt som ett mobilt kustartillerifort. Det var bland annat ämnat för försvaret av det demilitariserade Åland.
De två fartygen var dock inte riktigt lämpade för operationer på öppet hav, och det största problemet för fartygsklassen var att fartygen var instabila och rullade för mycket.
Fartygets grova beväpning, Boforskanonerna på 254 mm, kunde skjuta 255 kg tunga granater 31 km.
Väinämöinen hade ett deplacement på 3 900 ton och en fart av 14,5 knop.