Foto: commons.wikimedia

Namnet är hämtat från ”Minuteman” som var medlemmar i en paramilitär milis under amerikanska revolutionskriget. Namnet syftar också till den snabba reaktionstiden; Roboten ska kunna avfyras inom en minut efter att ordern har kommit.

LGM-30A Minuteman I

Den första modellen (LGM-30A Minuteman I) provsköts första gången 1:a februari 1961 och trädde i tjänst 1962 på flygbasen Malstrom i Montana. 1965 hade totalt 800 robotar placerats ut på fem flygbaser (Malstrom i Montana, Ellsworth i South Dakota, Minot i North Dakota, Warren i Wyoming och Whiteman i Missouri)

LGM-30F Minuteman II

Den förbättrade versionen LGM-30F Minuteman-II började utvecklas samtidigt som LGM-30A togs i tjänst 1962 och började levereras 1965. Den hade längre räckvidd, bättre precision och kunde ta större last. Den ökade lastförmågen gjorde att den kunde utrustas med skenmål.

Styrdatorn i LGM-30F var en Autonetics D-37C och var den första serieproducerade datorn som var helt baserad på integrerade kretsar.

LGM-30G Minuteman III

Utvecklingen av LGM-30G började 1966. Den största skillnaden mot tidigare modeller var att Minuteman III kunde bära upp till tre stridsspetsar.

Minuteman III är den enda som fortfarande (2010) är i tjänst. 450 stycken är fördelade mellan Warren, Minot och Malstrom. De äldre robotarna har antingen förbrukats genom provskjutningar eller återanvänds för civila ändamål i raketserierna Minotaur och Conestoga.

Robotarna är baserade i robotsilon. I en robotdivision ingår tio robotar som kontrolleras från en avfyringscentral (Launch Control Center, LCC). Fem robotdivisioner ingår i en skvadron. Alla LCC:er i skvadronen är sammankopplade så att samtliga 50 robotar kan avfyras från en LCC om det skulle bli nödvändigt. I normala fall samlokaliseras tre skvadroner i en robotflottilj på en flygbas. Ingen av robotsilona eller LCC:erna ligger närmare varandra än fem kilometer.

Källa: sv.wikipedia