I slutet av 60-talet beslutade sig Västtyskland och Storbritannien för att utveckla en 155 mm haubits. Kraven som fanns var bland annat hög eldhastighet, enkel att gruppera och god räckvidd.
Storbritannien inledde med att ta fram en prototyp medans Västtyskland valde att hoppa av arbetet med en självgående artilleri. Även Italien gick med projektet och mitten av 70-talet började man tillverka FH-70 i samtliga tre länder där Västtyskland byggde 216 st, Italien 164 och Storbritannien 71 st. Haubitsen har en halvautomatisk mekanism och ett automatisk laddningssystem vilket gör att man kan skjuta sex skott i minuten med Natos standardammunition. Den kan ta sig fram på egen maskin om så krävs i 16 km/h den har en servis på 8 man och dras till eldställning med en lastbil. Räckvidd vanliga granater 24 km med raketmotor 30 km. Den har även sålts till länder som Saudiarabien och Japan.