Efter andra världskrigets slut behövde man röja både våra egna utlaggda minor men även utlänska minor. Minorna i Öresundområdet och i Västerhavet var svårröjd då det fanns svårröjda bottenmineringar och flygfällda minor.
Röjningen i första hand var tänkt att säkra sjövägen för handels och fiskenäringen. Under 1945 deltog 107 svepfartyg från april till december från Stockholm, Göteborg, Malmö. Karlskorna och Visby. Utanför Västervik röjde man en av dom så kallade MIMIK-mineringarna som lagts ut mot ubåtar på 12 till 15 meters djup under 1942. Vid mitten av juni var två av dom fyra MIMIK-mineringarna röjda där varje linje bestod a ca 200 minor samt en minlinje mot Nynäshamn.
Inte alla av dom Svenska minorna kunde bärgas bara en tredjedel kunde tas upp, vissa minor i MIMIK linjen sprängdes under röjningen andra hade slitit sig och drivit iväg.
I maj samma år röjde man två okontrollbara mineringar mot ubåtar vid inloppet till Nynäshamn. Vid minsvepningen vid Gunnarstenarna och Mälsten inträffade en mindetonation nära hjälpminsveparen 244 Ganler som tog in vatten och senare sjönk i fiskehamnen i Mälsten.
Söder om Märket svepte man svenska och 14 stycken finska minor. Under hela sommaren kom man att svepa efter båda svenska och utlänska minlinjer längs kusten.
Sommaren 1946 fortsatte svepningen med att bredda farlederna längs den svenska farvatten. Området vid Skagen och Stora Pölsan hade man fällt 3400 kontaktminor under kriget, här räknade man med att det skulle ta tid att röja men under 6 månader hittades endast tio botten minor, 86 svepta minor och en sjunken kontaktmina, trolig orsak att resultatet blev magert var att många hade slitit sig under stormar.
Vintern 1946-47 minsprängdes två svenska fartyg S/S Runö och M/S Acacia strax utanför området man hade minsvept. Det gjorde att man fick genomföra minsvepningar under sommaren och man hittade 12 minor.
Hur ser det ut nu? När jag tog mitt båtförarbevis, så visade sjökorten var våra farvatten var minsvepta och var de inte var det.
Värd på Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel och Psykologi
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973
Det finns minor kvar i Östersjön ca 30-40 tusen minor beräknar man ligga på botten i hela Östersjön, vissa områden är markerade för fiskare att inte fiska i.
Värt att notera att det dröjde till den 2 augusti 1972 innan man förklarade alla områden i Kattegatt, syd Skåne och Öresund som ofarliga men det finns säkert minor kvar där.
Jo det ligger mycket kvar vid röjningen av den svenska minlinjen i södra Kvarken, av dom 339 minor man la ut 1939 och 1940 hittade man 20 minor när man svepte området 1941. En annan linje i samma område la man ut 272 minor under 1941 svepte man efter dom o hittade 192 st. Och under 1942 hittade man ytligare två minor i området innan man ansåg att det var säker.
#3 Märkligt att man bara fann ca 6% av minorna, dom borde ju inte ha kunnat komma så långt.
Men borde man inte ha hittat dom vid det här lagret?
Efterkriget under 1946-1952 tex deltog 1500 minsvepare under dessa år svepte dom nästan 40.000 minor men man beräknade då att man bara röjt ca 10% av dom minorna man la ut. Under kriget svepte man 3% av dom utlagda minorna du kan ju tänka dig hur mycket minor som då fanns. Man delade upp Östersjön i 4-5 zoner och delade upp arbetet mellan olika länder, även Tyskland deltog.
Men är dom ett hot idag då efter alla dessa år?
Ett annat exempel på problemen att röja minorna var bottenavståndsminorna, i Kattegatt struntade man att söka dessa när man bara fann drygt 1100 av ca 6400 bottenavståndsminor. Man beslutade att strunta i att röja dom och vänta ut att batteriet i minorna skulle sluta fungera och det trodde man skulle ta 5 år. Istället röjde man säkra vägar och utanför dessa leder kollade man hur aktiva minorna var till 1950.
Så magnetminor hade en begränsad livslängd?
Dom fick väl röja en väg in i viken.