![[Jimmy.L]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jagdpanzer IV
Jagdpanzer IV är en pansarvärnsversion av PzKpfw IV den har en 75 mm kanon och ett kraftigt sluttande pansarplåtar.
Foto commons.wikimedia
Dom tyska militären ansåg att kanonerna på dom stridsfordon man hade måste förbättras om dom skulle va effektiva. Det var efter striderna i Sovjet där man kom att möta stora mängder T-34 på slagfältet. Kanonen man valde tillslut var en 75 mm samma typ som fanns på panther, men att montera den på Panzer III skulle innebära för många modifieringar och ge försening. Man valde i stället cassit från Panzer IV som utgångspungt för den nya pansarvärnskanonen.
Jagdpanzer IV togs i tjänst hösten 1943 och blev snabbt en favorit bland dom tyska besättningarna inte minst för pansaret men även för den var låg.
En senare version fick en längre 75 mm kanon och mer sidopansar, tyngden av den nya kanonen tenderande att överbelasta chassit.
Källa wikipedia 2012-01-04
Borde inte tyskarna ha satsat på mängden i stället för flera olika modeller av pansarvärnskanoner?
Hur var den att bekämpa stridsvagnar?
Den vara som de flesta pansarvärnskanonvagnar bäst i försvarssyfte och mindre bra i anfall.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Okej..
Fördelen med riktiga stridsvagnar i strid är deras mobilitet.. dvs de kan manövrerar taktiskt för att utnyttja teräng och andra möjligheter för att få så fördelaktig position som möjligt. men då gäller att man har vridbart torn så man inte blir beroende av att rikta hela vagnen i sidled!
Den som får i väg första skott har som regel en fördel.
Pansarvärnskanonsvagnar brukar ha mindre pannsar för att kompensera för den tyngre kanonen.. och som regel är det enda ställe som är något så när bepansrat fronten.
Vilket leder till att de är bästa vid försvar där man kan ställa upp i förväg i rikning där det förväntade anfallet förväntas komma.
Och som regel med sin mycket bättre kanon så kan man slå ut flera stridsvagnar på långt avstånd innan de kommit så nära att dessas kanoner kan ha verkan.
och hur löste Ryssarna detta rent taktiskt när de visste att deras T34 inte var jämbördiga på långa avstånd?
Jo de anamade rena kavalleriatacksprinciper på bred front, så att de blev helt samanblandade med fienden.. och då spelade avståndet ingen roll lägre för då handlade det om närstrid.
Och då vinner den som har flest stridvagnar!
Och då är även pansarvärnskanonvagnar helt värdelösa då man behöver rikta hela vagnen.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Så det var bara invänta stridsvagnarna och hoppas på att man kunde förstöra alla annars blev man krossade?
Det är lite som när du har en vanlig pansarvärnskanon.
Och det finns gott om exempel när några få tigers, stug och liknande vagnar stoppat hela pansarkompanier.
Men Ryssarna lärde sig av det och slutade med skärmytslingar.
Montgomery gjorde likadant i Nordafrika, dvs ingen anfaller med mindre än att det ingår i våra planer, i meningslösa småstrider var Tyskarna överlägsna.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Okej på så sätt.
#7 nämmner Montgommery helt rätt.
Han slog ju faktiskt Rommel som ju var mästare på detta med små strider i snabba lägen.
Montgommery gav ju det engelska artilleriet tillbaka sin roll som kraftsamlingsvapen. Det hade ju varit uppdelat på små enheter.
En annan taktik som Tyskarna tillämpade vara att anfalla och sedan dra sig till baka när man inte kom igenom.
Varvid som regel de försvarande förföljde de retirerande för att göra slut på dem.
Men grejen var den att reträtten var planerad från början och man retirerade mot ställningar där det stod 88or, som sen kunde skjuta som på en skjutbana.
Monty tog även amerikanarna i örat i Normandi, de ville gärna anfalla helt odiciplinerat utan taktiska och strategiska överväganden.
I El Alamein försvarade sig Monty i fasta och väl valda ställningar tyskarna lyckades inte slå sig igenom.. och han förbjöd anfall av de retirerande.. vi anfaller när våra förberedelser är klara!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Var det inte Tyskarna som körde med att säcka in fienden, alltså låta dom bryta sig igenom försvaret och sedan omringa dom?
Kallas för försvar på djupet enligt den Rysska doctrinen!
Man försvarar sig hårt i väl förberedda ställningar och retirerar ut mot kanterna när övermakten blir för stor, på så sätt nöter man ner de anfallande.
Och när de stangerar så har man lika mycket trupp bakom fronten som sätter in stöten och förgör annfallarna.
Så de taktiska tillämpningarna var nog rätt universella.
Och ideerna om Bitzkrig har sitt urspung i England där de doctinerna först såg ljuset, men de ledande som förespråkade detta motarbetades av den höga försvarsledningen så de tröttnade och det blev alldrig riktigt inkorpererat i Engelska militärdoctinen.
Ryssarna hade oxå en ledande militärteoretiker, som förordade samlade pansararmeer med mobilt infanteri, men han var en av dem som rensades ut på 30-talet.
Så doctrinen fanns där, men blev alldrig riktigt implementerad och man spred ut pansaret bland det inte lika rörliga infanteriet.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Monty var ingen vidare fältherre, El Alamein vann han beroende på att han använde sin föregångares stridsplan, när Monty planerade själv gick det inget vidare se bara på Operation Goodwood och den famösa Market Garden.
Värd för Knivtillverkning & Slöjd iFokus