![[julatopp7018]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ubåtar under första världskriget
Ubåtarna under första världskriget tillbringade en väldigt liten del under ytan. Dykningen väntade man med tills man skulle avfyra en torped eller fly för att inte slösa på syret, i U-läge använde man elektriska motorer som drevs av ett stort antal batterier. Dieselmotorer drev ubåten i ytläget.
Foto: commons.wikimedia. Tyska ubåten U-14
Den tyska flottan 1914 hade två olika typer av ubåtar, en kustnära ubåtsklass UB1 och en havspatrull av klasserna U5 och U19 som kallades för Mittel-U. De tidigare ubåtarna hade en hastighet på 7,5 knop och hade två 450 mm torpedtuber och en besättning på 14 man.
Dom senare ubåtarna hade en ythastighet på 14,5 knop och 8 knop under vattnet och hade en beväpning på 4 torpedtuber och en 51 mm kanon samt en besättning på 28 man.
Dom tyska ubåtarna orsakade förluster för dom allierade. Britternas svar blev att maskera så kallade Q-skepp som lastångare och var välbeväpnad och lockade ubåtarna till anfall.
Finns det någon uppskattning om hur länge man kunde hålla U-läge?
En del Q-skepp var rätt framgångsrika, det var ju fråga om lastfartyg med dolda kanoner som gick på dom vanliga traderna. Man hade extra besättning för att gå i livbåtarna och därmed lura tyskarna att fartyget övergivits så dom skulle kunna gå närmare och sänka det, lasten bestod ofta av timmer för att dom inte skulle sjunka. Tyskarna var mycket förbittrade på dom och kallade det hela pirat-verksamhet och liknande.
Ubåtarna var mycket mer framgångsrika under första än andra världskriget, det självklara svaret med konvojer bromsades av Grand Fleets chef Amiral Jellicoe som inte trodde på konvojer och därför inte ville släppa till några jagare, men så småningom tvingades han till det och då sjönk förlusterna betydligt
Värd för Knivtillverkning & Slöjd iFokus