armén

Fpl 51, Piper PA-18 Super Cub

2012-12-15 09:48 #0 av: ElLobo

Piper Super Cub är ett av världens mest kända flygplan.

PA-18-160Foto: Towpilot. Bild från Wikipedia Commons 2012-12-15.

 

Piper PA-18 Super Cub är ett högvingat, enmotorigt flygplan med sporrhjul och plats för två personer, och är ett av världens mest kända flygplan.


Arméflyget fick 1958 sex stycken PA-18-150. Dessa gavs beteckningen Flygplan 51A (Fpl 51A). Ytterligare sex flygplan levererades året efter, och de fick beteckningen Fpl 51B. 1963 fick arméflyget ytterligare sex Fpl 51B som ersättning för de Fpl 51A de hade, och som nu såldes ut till olika flygklubbar. 1966 kom sista leveransomgången: sex Fpl 51B.

Flygplanet användes främst till skolflygning samt för eldobservation och eldledning.

Fpl 51B användes fram till 1973-74, då de såldes till KSAK och landets flygklubbar. Som ersättning för dessa anskaffade försvaret 20 stycken Fpl 61 Bulldog.

 

Källor och länkar:

Flygplankort 1978, M7745-500062

Wikipedia sv 2012-12-15

Anmäl
2012-12-15 10:24 #1 av: Jimmy.L

Den tror jag nog har sätt under en flyguppvisning för många år sen.

Sajtvärd för Debatt, Mina Foton, kust & Hav, Militärhistoria, Skärgårdsbåtarna, sport, Stockholm 

Anmäl
2012-12-15 13:16 #2 av: ElLobo

Ja, många flygklubbar använder planet för att bogsera upp segelflygplan.

Anmäl
2012-12-15 13:38 #3 av: Björn.B

Hur går det till vid eldobservation är det inte risk att den kunde skjutas ner då?

Skärgårdskocken.

Anmäl
2012-12-15 15:14 #4 av: julatopp7018

Såg troligen denna modell vid Bromma flygplats för inte så länge sen.

Medarbetare på Militärhistoria

Anmäl
2012-12-15 17:41 #5 av: JanGBG

#3 Det var en cirkus som hette att duga!

Var med om det just med detta plan på 1960 talet på en av gud glömd plats vid namn Villingsberg i Värmland.

Planet låg nere i trädtopps höjd inom eget område (eller luftvärns säkert).

Signalisten (bp-plats skjutande förband) på marken höll hela tiden kontakt med planet. På order från skjutbordet började han räkna högt i radion från 60 sek och ner, då gick planet med så brant och snabb stigning det kunde för att plana ut på 0. Då skulle granaterna ligga i målet, eldledaren skulle göra observation, planet dyka ner i säkerhet, och när det var nere igen gav eldledaren sin obsarvatuion i radion.

Alltså Upp och vänd, på sin obsarvationshöjd bara några sekunder.

Du för står att det bara var vana garvade officerare, som lyckades som eldledare under sådana förhållanden. Vi andra tyckte det var svårt att stå på marken och göra obsarvationen.

Eldobsarvation från luften började användas på 1910 talet, då var ju luftvärnet inte ens uppfunnet. Under Världskrigen var det en av de bästa eldledar sätten. Men då använde man inte det "Svenska sättet" MÄNGDER av eldobsarvationsplan blev nerskjutna.

Anmäl
2012-12-15 19:35 #6 av: Björn.B

#5 Tack för förklaringen.

Skärgårdskocken.

Anmäl
2012-12-16 11:55 #7 av: ElLobo

.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.