Ulvenkatastrofen var en minsprängning den 16 april 1943 då den svenska ubåten HMS Ulven förolyckades på västkusten tillsammans med hela sin besättning.
I april 1943 försvann Ulven. Hon hittades i början av maj och bärgades i augusti. Här ses vraket i en torrdocka. Foto commons.wikimedia
Den 16 april 1943 försvann Ulven efter en övning utanför Marstrand, där hon hade sin hemliga hemmahamn. Den hade då varit spår- och förbindelselöst försvunnen sedan kl 10.30.
Natten till den 17 april gick officerare runt på öarna och vädjade fiskare om hjälp, varenda tillgänglig fiskebåt med besättning ställde upp och gick ut för att bistå marinen. Efter en period av intensivt sökande hittades hon den 5 maj sydväst Stora Pölsan av fiskebåten GG 195 Normy med fyra mans besättning med skeppare Manne Johansson, Karl-Emil Johansson, Kaleb Johansson och Olof Byrö, alla hemmahörande på Hälsö, Öckerö kommun i Göteborgs norra skärgård, som hjälpte till i sökandet i nästan tre veckor. Cirka kl 17.00 fick Normy fast med sin svepwire. Positionen var latitud, nord 57 grader 45,05 minuter, longitud, ost 11 grader 26,8 minuter, 100 meter innanför den svenska territorialgränsen på 52 meters djup. Efter tre veckors intensivt sökande syd väst Stora Pölsan utanför Göteborgs norra skärgård var gåtan om Ulvens tragiska försvinnande löst. Ulven var sprängd i förskeppet av en förankrad tysk mina och hade gått till botten med sådan kraft att den hade tryckt in hela förstäven i bergbotten. Cirka 1 500 man deltog med flyg, fiskebåtar, marinens fartyg och sjöräddningssällskapets sjöräddningskryssare i sökandet. Det var den största räddningsoperation som någonsin organiserats i Sverige.
Efter upplyftning och bärgning fördes Ulven långsamt genom skärgården där hon hälsades av öborna med flaggorna på halv stång in mot Göteborg. Den 2 augusti klockan 02.30 var Ulven helt bärgad och torrlagd, och de 33 omkomna besättningsmännen kunde samtliga omhändertas. Endast ubåtens kock klarade sig undan katastrofen, i och med att han satt i arrest vid det aktuella tillfället. Hela händelseförloppet följdes med stort intresse av landets media för att rädda besättningsmännen på Ulven, och nyheten om förlisningen skapade mycket djup förstämning i landet. Den 4 augusti 1943 jordfästes de omkomna i en ceremoni ledd av marinpastor Uno Eklund på Nya Varvet i Göteborg. "Fosterlandet tackar Dig" lydde inskriften på marinens kransar.
Vid Nya Varvet hölls i augusti 1943 en minneshögtid för de som omkom ombord på Ulven.
Dom omkomna
- Kapten Eskil Gustav Hedelius,
- löjtnant Lennart Westerlund,
- flaggubåtsstyrman Vilhelm Jansson,
- ubåtsstyrman Tage Malm,
- flaggubåtsmaskinist Erik Lindgren,
- fänrik Stig Liljegren,
- ubåtsmaskinist John Olsson,
- ubåtsmaskinist Nils Amboldt,
- ubåtsmaskinist Gustav Roslund,
- ubåtsmaskinist Arne Jönsson,
- torpedmästare Sven Andersson,
- furir Gösta Pettersson,
- furir Stig Greko,
- furir Bror Björkqvist,
- furir Bengt Nicklasson,
- furir Hjalmar Ekström,
- furir Nils Hallberg,
- furir Oskar Lindsjö,
- furir Karl Nilsson,
- furir Karl Bolander,
- furir Sten Jansson,
- sjöman Helge Larsson,
- sjöman Karl Strömberg,
- sjöman Ove Strömberg,
- sjöman Erik Flodin,
- sjöman Karl Löwenborg,
- sjöman Karl Rydberg,
- sjöman Ove Persson,
- sjöman Karl Holm,
- värnpliktig Alf Utbult,
- värnpliktig Johan Andersson,
- värnpliktig Karl Andersson och
- värnpliktig Lars-Erik Tornberg.
Källa sv.wikipedia
