Saab J 35A på F 16 1975. Foto: Towpilot. Bild från Wikipedia.

Saab 35 Draken

Omkring år 1950 insåg Sverige att man behövde ett jaktplan som kunde genskjuta de nya kärnvapenbestyckade bombplanen. Flygplanet skulle vara utrustat med radar och det skulle vara kapabelt att flyga snabbare än ljudet. Dessutom skulle det ha en mycket bra stigförmåga, lång räckvidd, uthållighet samt förmåga att bära de vapen som krävdes för uppdraget. Därtill skulle flygplanet ha möjlighet att starta och landa på vägbaser, vilket var standard för det svenska flygvapnet. Chefskonstruktör för projektet blev Erik Bratt.

Valet föll på en konstruktion med en smal flygkropp med en dubbel deltavinge. Denna vingtyp gav goda flygegenskaper vid höga hastigheter på grund av den inre, mera pilformade vingen. Den yttre deltavingen kunde då kombinera detta med goda flygegenskaper vid lägre hastigheter. Den tjocka inre vingen medgav stora bränsleutrymmen och även bra utrymmen för landningsställ och fasta vapenfästen. Den gjorde även konstruktionen mycket stabil. Dock kom med deltavingen en mindre trevlig egenskap i form av risken för superstall. Detta kunde inträffa vid hög anfallsvinkel då man vid oaktsamhet snabbt kunde förlora all fart. Flygplanets nos pendlade då våldsamt upp och ned och förlorade snabbt höjd. Senare integrerades flygträning i utgång ur superstall i typinflygningsskedet, (TIS 35), med en specialutrustad Sk 35C försedd med en för ändamålet modifierad bromsfallskärm.

Designen utvärderades i ett provflygplan benämnt Saab 210. Detta flygplan var byggd i en mindre skala (1/√2 eller ca 71 %), och blev därför inofficiellt benämnd Lilldraken efter att första prototypen till Saab 35 flugit. Saab 210 användes enbart vid underljudsflygningar. Detta flygplan är idag utställt vid Flygvapenmuseum i Linköping. Namnet Draken kom från dess likhet rakt uppifrån i formen med en 'flygande drake', och hade enligt uppgift ingenting med det eldsprutande sagodjuret att göra.

Den första prototypen flög i oktober 1955 och leveranserna av den första versionen, J 35A, började 1959. Denna version hade en Rolls-Royce Avon 200-motor (i Sverige kallad RM6B) som gav 64,1 kN dragkraft tillsammans med en svensktillverkad efterbrännkammare.

Draken konstruerades som ett höghöjdsjaktplan, men visade sig även vara mycket kapabelt vid lägre höjder. En spaningsversion, S 35E, tillkom senare, liksom en tvåsitsigt skolversion, Sk 35C. Draken exporterades även till Danmark, Finland och Österrike.

Totalt byggdes 644 Drakenflygplan. De tjänstgjorde i fyra olika länders flygvapen i sammanlagt 46 år (1959–2005). Än i dag flyger ett antal civilregistrerade i USA. Svenska försvaret håller en J 35J flygande som en del i sin veteranverksamhet. I tillägg finns ett exemplar i Danmark som bevarats i flygdugligt skick, det har emellertid inte flugit sedan 1996.

Den 15 januari 1960 flög för första gången ett svenskt jaktflygplan i dubbla ljudhastigheten. Det var provflygaren kapten Erik Dahlström som i en J 35B Draken satte rekordet i planflykt.

Länk: Wikipedia